Einstellungeffekten är den negativa effekt som uppstår när man utifrån gamla erfarenheter försöker lösa nya problem. Namnet kommer från tyskans ord för “inställning”. Ett tillstånd där tidigare kunskap blir en belastning.
Det handlar om att dina tidigare erfarenheter hindrar din förmåga att tillämpa mer kreativa och originella tillvägagångssätt. Vi människor är vanemässiga till vår natur. När man har stor erfarenhet av något begränsar man lätt sitt tänkande baserat på tidigare erfarenheter. Att utöka sina kunskaper inom olika fält eller att samarbeta med någon inom ett annat fält kan ge nya och originella idéer.
Arbetsgrupper som träffas och bollar idéer men har en jobbrelaterad mångfald gynnar gruppkreativiteten. Det innebär framförallt en variation i utbildning, profession yrkeserfarenhet och kunskap. Faktiskt inte att förväxla med bakgrundsmångfald i form av ålder, kön, personlighet och etnicitet som har visat sig kunna försämra gruppens kreativa prestationer då för mycket fokus kan läggas på att den inre censuren och att inte uttrycka något avvikande vilket kan hämma grupptryggheten.
Vad finns det då för botemedel mot Einstellung effekten? Jo, att lösa nya problem på nya sätt vilket ofta handlar om att omformulera problemet.
Hur man kan tänka för att omformulera problem?
- SE UTANFÖR RAMEN: Vad har du missat – zooma ut
- OMFORMULERA MÅLET: Finns det ett bättre mål än det du eftersträvar?
- FOKUSERA PÅ LJUSPUNKTERNA: Var finns problemet inte och kan du lära dig något av det?
- TITTA I SPEGELN: Vilket är min eller vår roll i det hela?
- SKIFTA PERSPEKTIV: Hur ser andra på problemet? Ta in meningsmotståndare, prata med folk som tänker annorlunda, kanske någon som inte alls jobbar i branschen.
Ett klassiskt exempel på detta som kan få tanken att klarna är “Långsamma Hissen problemet”
Föreställ dig att du är fastighetsägare med en hiss som går så långsamt att flera av hyresgästerna har klagat och till och med hotat med att flytta ut. När du får höra om problemet så glömmer du bort att det inte är presenterat på ett neutralt sätt utan det har redan fått sin inramning. Nämligen att hissen är långsam.
Du börjar genast tänka ut möjliga lösningar till det här problemet, en starkare motor, installera en ny hiss eller ändra algoritmen i hissdatorn. Men man kan tänka sig att en erfaren fastighetsägare skulle föreslå en annan och billigare lösning. Nämligen att sätta upp en spegel för människor att titta i. Så att de har något att göra. Den subjektiva uppfattningen av tristess blir mycket mindre när vi har något att göra medan vi väntar och kan rikta vår uppmärksamhet på. Då har man omformulerat problemet från hissen är långsam – till väntan är tråkig.
Vill du lära dig mer om kreativitet i teori och praktik – boka en föreläsning!
