Känslor och motivation

Att vi har ett känslomässigt engagemang är viktigt för vår förmåga att forma minnen. Det slår de senaste årens hjärnforskning fast. Traditionsmässigt har utbildning fokuserat på kognitiva förmågor och inte insett vikten att förstärka elevernas naturliga motivation med hjälp av känslor.

När kognitionsvetenskapen uppstod var grundtanken att våra hjärnor fungerade som datorer, att de kallt processade information och fungerade mer som maskiner. Därför passade det bra med en dominerande lärare som inte ägnade någon tid åt elevernas känslor. Många är dock de lärare som sedan dess genom sin magkänsla och beprövade erfarenhet märkt att engagerade och motiverad elever som är trygga i klassrummet lär sig mycket snabbare och lättare.

Vi vet nu att vårt känslomässiga engagemang är viktigt för minnesformationen. Dels hjälper våra känslor oss att bli uppmärksamma och hålla uppmärksamheten över tid. Men känslorna verkar även stimulera vår stressmotor amygdala precis lagom för att aktivera hippocampus som fungerar som en kopplingsstation för minnet. Man kan säga att hippocampus behövs för att transportera minnen från vårt arbetsminne till vårt långtidsminne och därmed befästa minnet eller kunskapen.

Vår uppmärksamhet skärps av både positiva och negativa känslor men de negativa känslorna påverkar vår kreativitet och uppfinningsförmåga just negativt även om de gör oss uppmärksamma och hjälper oss att minnas. För att vi ska vara kreativa och uppfinningsrika krävs positiva känslor som till exempel kan triggas genom positiv feedback, positiv förväntan och en gemensamhetskänsla.

Den positiva förväntan och gemensamhetskänslan handlar mycket om hur engagerad läraren är inom sitt ämne eller område. Om läraren förmedlar att det han eller hon lär ut är intressant, viktigt och spännande desto mer positiv blir elevernas inställning till att lära sig. Omvänt skapas negativa känslor och oengagerande elever genom en lärare som förmedlar just ointresse och tristess.

Utan känslor och motivation finns det inget lärande. Emotionella tillstånd är en del av lärandeprocesserna.  Om eleverna upplever att de har kontroll över sin lärsituation och känner att lärandet är meningsfullt blir lärprocessen som mest positiv.

Om vi som lärare skapar en miljö för inlärning som präglas av gemenskap och glädje. Då inte bara lär sig eleverna bra – de kommer dessutom att vilja lära sig mer!

 

Källa: Lusten att förstå av Peter Gärdenfors

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela inlägg:

Fler inlägg: