EN SEGLIVAD MYT OM LÄRSTILAR

Hajja.nu / Blogg / EN SEGLIVAD MYT OM LÄRSTILAR

Den kan verka så tilltalande; tanken att olika individer har olika lärstilar och att pedagogen ska anpassa undervisningen efter den enskilda individens sätt att lära. Dessutom är det ju så många som tror på den. Då borde den vara sann. Men forskningen om lärstilar säger något helt annat. Adderas dessutom förståelse för hur man lär framstår bristerna i teorin allt tydligare.

 

Olika lärstilar 

En lärstil står för olika sätt att lära. Enligt teorin tar alla som ska lära sig ny information in den via tre olika sinnen: ljud, bild och kropp. Men de flesta har ett sinne som de helst använder sig av. En del lär sig alltså bättre av att se (visuell lärstil), andra genom att höra (auditiv lärstil) och en del genom att känna och röra (kinetisk lärstil). Individen har alltså en och samma lärstil oavsett ämne. Kopplat till undervisning innebär det att den som ska lära har lättare för detta om undervisningen stämmer överens med dennes lärstil. Mer om svårigheterna om lärstilar senare. Först några rader om olika minnesförmågor.

Ljud, bilder och betydelser som minnen

Visst har vi olika visuella och auditiva minnesförmågor. Det innebär att minnessystemet kan lagra både bilder och ljud. Du kan minnas hur Italien ser ut och hur din italienska grannes röst låter. Och vi är olika bra på det. En del minns detaljerade bilder eller ljud. Andra gör det inte. På så sätt kan man säga att det finns auditiva och visuella individer.

Samtidigt så lagras inte alla minnen som ljud eller bilder. Låt säga att en person läser en text högt för dig. Du kanske varken minns personens röst eller utseende, inte heller minns du de exakta orden i berättelsen. Däremot kanske du minns betydelsen av texten, själva innehållet. Vi lagrar även minnen i form av vad de betyder för oss oberoende av synintryck och ljud.

Undervisning efter lärstilar

Enligt teorin bör läraren alltså se till att anpassa undervisningen efter lärstilar. Följaktligen borde auditiva Alma lära sig mer om hon får höra nya ord som hon ska lära sig medan visuella Viktor borde lära sig mer om han får se orden. I flertalet studier har man låtit deltagare lära sig två listor med ord och vad de betyder. Orden på den ena listan får de lyssna på flera gånger. Den andra listan med ord får de se i ett bildspel. Lärde sig visuella Vivian orden bättre som hon såg än de hon läste. Nej. Studier visar att eleverna inte förbättras nämnvärt för att de undervisas på det sätt som de föredrar att lära sig på. Varför inte?

Svagheten med teorin om inlärningsstilar

Att Vivian inte mindes mer har att göra med att det inte är den visuella informationen som testas. Hade man testat den visuella informationen skulle hon försöka minnas hur bokstäverna och orden såg ut. Det är ju minnet av ordens betydelse som testas och därför är Vivians goda visuella minne inte till någon hjälp. I en utbildning handlar det många gånger om att minnas betydelsen, inte hur saker låter eller ser ut.

År 2008 sammanställde amerikanska psykologer forskningsresultat kring lärstilar. De kom fram till att vetenskapliga tester som behövts göras inte hade gjorts och de flesta tester som hade genomförts inte hade gjorts ordentligt.

Så tänk istället i termer av innehåll istället för i termer av lärstilar. Vad ska läras in? Ska du lära dig formen på ett nytt land, var visuell. Ska du lära dig hur ett nytt ord uttalas, var auditiv. Ska du lära dig att spela gitarr, var kinetisk. Men förväxla inte detta med att tro att allt för en person ska läras in på ett visst sätt – visst är vi alla speciella men vi lär oss förvånansvärt lika.