På 90-talet började en grupp doktorander i psykologi på Case Western i USA titta tillbaka på studier från 1960-talet kring viljestyrkor och självreglering. Man intresserade sig åter för det kända experimentet med en grupp fyraåringar som skulle försöka motstå att äta en marshmallow för att istället belönas med två efter en kvart. Det experimentet och andra kringexperiment hade samlats i en teori från 1980-talet som lydde: Viljestyrka är en förmåga man kan lära sig. Men menade doktoranderna “om viljestyrka är en färdighet, varför är den då inte konstant från den ena dagen till den andra?”
Nya experiment gjordes med studenter som gick på universitetet där hälften skulle avstå ett fat med nybakade väldoftande kakor för att istället äta rädisor medan andra hälften fick äta kakorna. Därefter skulle båda grupperna lösa en hopplös (det visste de inte) uppgift. Nu insåg man att de som använt sin viljekraft till att motstå kakorna hade mindre ork kvar till att hålla ut i uppgiften medan de som mumsat på kakor satt dubbelt så länge och klurade på uppgiften. Slutsatsen blev att viljestyrkan tycktes vara begränsad. Forskarna började applicera detta på en mängd fenomen så som varför i övrigt framgångsrika människor dras in i vänsterprassel – för att de ofta inleds sent på kvällen efter en lång arbetsdag då de har använt sin viljestyrka. Teorin blev därför att om du vill göra något som kräver viljestyrka, till exempel träna efter jobbet, måste du låta viljestyrkan vila under dagen annars är kraften slut när du kommer hem.
I takt med att forskningen om viljestyrka har ökat i vetenskapliga tidskrifter och artiklar har det börjat sprida sig till företagsvärlden. Amerikanska företag som Starbucks, Gap och Walmart ställs alla inför ett och samma problem; att oavsett hur gärna deras personal vill göra bra ifrån sig kommer många att misslyckas för att de saknar självdisciplin. De kommer för sent. De snäser åt oförskämda kunder och så vidare. Starbucks menade att lösningen måste vara att göra självdisciplin till en organisationsvana – frågan är hur gör man det?
På Starbucks kom man fram till att personalen framförallt misslyckades när de stötte på brytpunkter såsom oväntade påfrestningar eller kände osäkerhet. Man bestämde sig för att satsa på att ge sin personal tydliga instruktioner om hur de skulle klara brytpunkter i form av vanecirklar. Konceptet har nu utformats till mängder av rutiner som personalen får lära sig att använda under stressiga brytpunkter som alla handlar om att lyckas reglera sina egna reaktioner innan de snäser åt kunden, missar en order i en stressig situation eller liknande. Allt tränas i rollspel och övas in som inlärda vanor så att planen för reaktionen blir automatisk. Det är så man gör viljestyrka till en vana: genom att välja ett visst beteende i förväg och sedan följa den rutinen när det kommer en brytpunkt.
Vad behöver ni öva på i ert företag och kan ni hämta inspiration genom att öva in automatiska reaktioner vid era brytpunkter?
