När Abraham Maslow på 1960-talet utvecklade den berömda “behovstrappan” som visar att det finns en rangordning för hur människans behov måste tillfredsställas placerade han de sociala behoven i mitten av trappan. Nu finns det studier som visar att känslan av att bli utesluten framkallar lika starka hot – och smärtreaktioner som att vara hungrig. Det verkar alltså som att Maslow hade fel. Vi är kraftigt hotade av att känna att vi inte tillhör en grupp.
Dessutom visar flertalet studier att ju fler sociala signaler som skalas av i den mänskliga kommunikationen desto större risk finns att vi misstolkar varandra. “Ju mer vi kan se varandra desto bättre kan vi svara mot känslomässiga tillstånd. Faktisk interaktion aktiverar mer än video, som aktiverar mer än telefon, eftersom vi reagerar på visuellt intag av kroppsspråk och i synnerhet ansiktsuttryck” förklarar Marco Lacoboni som forskar kring spegelneuroner vid UCLA. Spegelneuroner fungerar som “härmapor”. Om någon ler, ler du tillbaka, om någon är nervös blir du nervös.
Så ett skämt på Facebook som i ett möte hade framkallat skratt när våra spegelneuroner hade läst av skämtaren, riskerar utan spegelneuronernas hjälp att tolkas som en förolämpning; en förolämpning blir ett påhopp och ett påhopp blir en strid. Känslan av att hamna utanför en grupp kan starta i en missuppfattning på Facebook och sluta i hot – och smärtreaktioner lika kraftiga som hunger kan utlösas.
I en värld där vi umgås mer och mer utan att se varandra. I en värld där ledande politiker raljerar på sociala medier och där barn och ungdomar har skärmtid ibland före ett års ålder. I denna värld är det bäddat för missförstånd. Men ibland kan en fjärils vingslag starta en orkan så varför inte börja i ditt klassrum. Låt dina elever ha skärmfri samvaro och berätta för dem om varför det så lätt blir fel när vi inte ser varandra. Då har du startat en fjärils vingslag.
