Det tar mindre än en tiondels sekund från att du ser en människa som inte liknar dig till att din amygdala aktiveras. En sekund senare tar frontalloben över och talar dig till rätta. ”Sluta nu – du är ju en modern och fördomsfri människa”. Det bryr sig inte amygdala om. För oavsett hur fördomsfri din frontallob är så är INTE amygdala det!
Amygdalas främsta intresse och uppgift är ju att du ska överleva. Det är kanske därför den ibland kallas för vår stressmotor. Den reagerar blixtsnabbt på det som kan vara ett eventuellt hot medan det kan ta nästan en sekund för frontalloben (som står för vårt “förnuft” och högre tänkande) att gripa in och ibland är det den där enda sekunden ditt liv hänger på.
Eftersom människan genom historien har varit en aggressiv varelse och hjärnan är skapad för en tid när sannolikheten att bli mördad faktiskt var relativt hög var det viktigt att hålla sig till den grupp människor man kände och hörde ihop med – och att fly eller fäkta när det dök upp en potentiellt farlig främling.
Därför är vi biologiskt benägna att dela in alla människor i “vi och dom” men vi är också väldigt flexibla i vår indelning och lätta att manipulera. Den människa som nyss upplevdes som ett hot förvandlas snabbt till en vän om ni verkar ha likheter. Små likheter räcker som att det visar sig att ni har en gemensam vän, likadan smak i musik eller hejar på samma lag. Därför är det alltid viktigt att ta några minuter för att låta en grupp människor som är nya för varandra hitta likheter.
